_18_Potential of the Gap

POTENTIAL OF THE GAP

12/1-13/2 2018 at Nordnorsk Kunstmuseum NNKM in Tromsø .(The Museum of Art)

Final exhibition and collection of work witihin the artisitic research program that the committee: Marianne Heier, Yvette Brackman and Mike Sperlinger judged as part of the dissertation and vive voca. Supervisor: Henrik Plenge Jakobsen.

Assistance during the opening: Eric Andersson, Johanna Gustafsson Fürst, Damla Kilickiran, Viktor Pedersen and Nicholas Horne.

Doctoral thesis >

NARP >
NNKM >

Description on the wall at Nordnorsk Kunstmuseum:

Potential of the Gap is the title of the project which I, as a scholar, have developed in line with the framework for the Program for Kunstnerisk Utviklingsarbeid (NARP) and UiT, Tromsø Acamdemy of Contemporary Art and Creative Writing. One objective has been to create gaps*, and to use gaps as tools for broadening perceptions of logic in situ as well as publically.

I have worked on, about, within and with the public/semi-public space, using gaps as one tool, and place as another. In short, I am concerned with perception and function, what we experience, and what we experience it with. With systems and logic. With what leads to what. The private and the public. Societal structures and singularity. And with how to set these in motion. To ruffle. Contextually and publically. I use the innate structures of places, or specific functions, both as a material to be used, as well as a method with gaps, to be developed. To sharpen the now, in the present and so create a ‘new place’

Research and results

Instead of focussing on results I have focused on what I do, when I do, that is; method. On being so present with what I do – that I do not care about what I do, what it is meant to be. My only focus is what it is, there and then, through what I do. But it has occurred in public, in places where there has always been the possibility of a meeting. Ways to participate. To see, to witness and perhaps to be seen has been essential within the project. As has sharing during the course of the investigation. Such as now.

That which now surrounds you, are works created for places in Gdansk, Istanbul, Norrköping, Småland, Stockholm and Tromsø.

Site-specific method demands an acknowledgement of the influence of all places, whereby, for instance, the museum lends a particular kind of legitimacy, a public place another. Instead of showing the works in the absence of one place, I want to give them a new one: the museum as place and function. Set them in a new light with another perspective. A collection of memories of places, or ’In Situ Souvernirs’ (videos and sculptures) to egotistically compare and analyse: What have they been and what are they now? For this reason, this is not an ending but a beginning.

Installation of
Figure 017, Minimum Dimensions For A Low
Walk Flow
Highway 25, Shared Society Means A
Common Debt
Human Population
Sweeping (Figure 2224)
Figure 3582, Pleasure Culture

*Gaps simply occur, in contrast to everything else For instance, when someone stammers -both norm and voice are experienced through the revelation of ‘how to speak’. The system in place for speaking is exposed -there was an idea of [‘how’]. When systems are laid bare, I see potential.

........................................

Pen, Paper, Dissertation,
Conclusion, Meat
It is interesting that the arms – the hands, are
central to this division in between them is the whole of the body, and above, if you let them fall
upper body and head,
it is what you do with them that determines,
if it is in words, with ears or
There we have another
kind of order.
Disorder.

Note from 14.03.2015. With the right wrongs,
as I have edited it several times, tried to make
it clear, and as a text it has become clear, but
as content and feeling, all has been lost. The thought no longer leapt, it got too easy, too
fixed. The most important is that something remains in motion. Gaps do not primarily speak through descriptions, but rather through their presence. The same is true of art/artistic research.

In its original form, the note has, through its existence, functioned as the starting point for a text about artistic research (practice and theory) and the development of the concept ‘actioned out thought’ through the article: The Approach, Irony and Method, published in Paletten #301 2015.

Glappets potential

Glappets Potential är titeln på det projekt jag som stipendiat har utvecklat inom ramen för Program for Kunstnerisk Utviklingsarbeid (PKU) och UiT, Tromsø Acamdemy of Contemporary Art and Creative Writing. Ett mål har varit att skapa glapp* och använda glapp som ett verktyg för att tänja på föreställningarna kring logik på plats och i offentlighet.

Jag har arbetat på, om, i och med offentligt/semi-offentligt rum, med glapp som ett verktyg och plats som ett annat. Kortfattat är jag intresserad av uppfattning och funktion, vad vi upplever och med vad. Av system och logik. Vad som leder till vad. Privat och offentligt. Samhälleliga strukturer och singularitet. Och hur att sätta detta i rörelse. Rucka. Kontextuellt och publikt. Jag använder mig av platsers inneboende strukturer eller särskilda funktioner både som ett material att använda och en metod ihop med glapp att utveckla. För att skärpa ett nu, i nuet och på så sätt göra ”ny plats”.

Undersökning och resultat

Istället för att fokusera på resultat har jag fokuserat på vad jag gör, när jag gör, alltså på metod. På att vara så närvarande i det jag gör – att jag inte bryr mig om vad jag gör – alltså vad det ska bli. Utan bara på vad det är, där och då, genom det jag gör. Men det har varit publikt, på platser där det alltid funnits ett möjligt möte. Former för medverkan. Att se, vara vittne till och kanske bli sedd har varit essentiellt i projektet. Liksom att dela när undersökningen ännu pågår. Som nu.

Det du nu har omkring dig är arbeten gjorda för platser i: Gdansk, Istanbul, Norrköping, Småland, Stockholm och Tromsø.

Platsrelaterad metod innebär ett erkännande av all plats påverkan, där museet till exempel ger en legitimitet och offentlig plats en annan. Istället för att visa verken i frånvaro av en plats vill jag ge dem en ny: museet som plats och funktion. Sätta dem i nytt ljus med ett annat perspektiv. Samlade som ett slags platsminnen eller så kallade ’In situ Souvenirs’ (videos och skulpturer) att egoistiskt jämföra och analysera: Vad har de varit och vad är de nu? Detta är därför inte ett avslut utan en början.

Installation av
Figur 017, minimått för lågt gångflöde
Riksväg 25, delat samhälle innebär en
gemensam skuld
Human Population
Sweeping Figure 2224
Figur 3582, Pleasure Culture
Glapp det är något som bara uppstår, som en
kontrast till det andra. Till exempel när någon stammar – då upplevs både norm och röst genom att det blir tydligt ”hur att tala”. Plötsligt synliggörs systemet för att tala – att det fanns en idé om. När ett system blottläggs ser jag potential.

....................................

Penna, papper, avhandling,
sammanfattning, kött

Det är intressant att armarna – händerna står
i centrum för denna indelning, mellan dem har man hela sin kropp, och ovanför om man låter
de hänga överkropp och huvud,
för det är vad man gör med dem som avgör, liksom
om den är i ord, med öron eller
Där vi har en annan
ordning.
Oordningen.

Anteckning från 14.03.2015. Med rätt fel, för jag har korrigerat den flera gånger, försökt göra den tydlig och som text har den då blivit tydlig men som innehåll och känsla så har allt gått förlorat. Tanken hoppade inte längre, det blev för lätt, fixerat. Det viktigaste är att något ska vara i rullning. Glapp talar inte främst genom en beskrivning om – utan genom sitt varande. Detsamma är det med konst/konstnärlig forskning.

I originalutförandet har anteckningen genom dess existens fungerat som starten till en text om konstnärlig forskning (praktik och teori) och utvecklandet av begreppet ”handlad tanke” genom artikeln: Närmande, ironi och metod för Paletten #301 2015.